Mellvig: Briljantarmbandet

Folke Mellvig (1913-1994) räknas kanske inte in bland de främsta i den stora 40-50-talsgenerationen av svenska deckarförfattare (Rönblom, Trenter, Lang och Suneson är ju de fyra stora), men är ändå inte så oäven. Mest känd är han kanske för de filmatiseringar han bidragit med manus till: de fyra Hillman-filmerna med radarparet Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson samt förstås Kullamannen, en evig klassiker i min generation.

Dessa fyra Mellvigdeckare inhandlade jag på Hötorgets söndagsloppis för en tia stycket. Något av en överdos kan tyckas men priset var ju minst sagt rimligt. Den trevlige försäljaren påstod att böckerna, (han hade en försvarlig mängd), kom från Mellvigs dödsbo, vilket ju gav köpet, som man säger, proveniens. Jag fastnade först för den senast skrivna i högen, Briljantarmbandet, från 1967. Kanske var det det läckra omslaget med Amazonen, signerat Yrjö Edelman, som lockade? Boken är mer äventyrsraffel än klassisk pusseldeckare. Att det handlar om smuggling av det sedan något år tillbaka förbjudna batningspreparatet Preludin är ju en intressant tidsmarkör, liksom att huvudpersonen ägnar sig åt att utsmycka en av de nya tunnelbanestationerna utmed röda linjen söder om Hornstull. Annars är det ont om hippies och studentoroligheter men manekänger kallas numera i alla fall för fotomodeller! Ett extra plus för själva uppgörelsen vid Lida söder om söder som är riktigt suggestiv. Tre ganska svaga förstoringsglas av fem blir betyget, helt ok med andra ord.